När adrenalinet pumpar lever man på riktigt

Drog hastigt och lustigt till Bygdsiljum idag för att träna lite skidåkning. Jag är ju som sagt en usel skidåkare då jag bara åkt bräda hela mitt liv. (uppfödd på skate/surf/snowboard) Det där med två plankor under fötterna är lite annorlunda men jag börjar få grepp på det. Jag hann med lite drygt tjugo åk innan jag beslutade att dra hemåt. Det började vara lite tråkigt att åka själv faktiskt.

På vägen hem får jag fyrhjulssladd i 90 km/h i en lång kurva samtidigt som jag har möte med en lastbil. Den sköna kicken av adrenalin infann sig samtidigt som skräcken över att inte ha kontroll på fordonet var rätt läskig. Några sekunder senare greppade däcken igen och jag klarade mig från diket.
Det där har hänt en gång förut. Den gången åkte jag 30 meter in på en lägda. Det var lika skönt med adrenalinet då fast smällen av airbagen var inte så skönt. Hade ont i näsan i en vecka. Plus att det tog en jäkla tid att få loss bilen och ta sig vidare.

Nu skall det jobbas kvällspass och sedan är det bara en dag kvar till den riktiga dopparedan!

God jul om vi inte hörs innan!